Besök på Kulturenshuset

I Måndags hade vi studiebesök på kulturens hus. Vi elever följde Teresa dit.
Vi fick träffa en kvinna som jobbade på kulturens huset. Hon berättade ganska mycket om Carin. Redan som en liten flicka började hon jobba med texttil. Hennes farmor var hennes förebild. Hon tykckte att hennes farmor var som var en trollerikonstnär. Kvinnor kom till farmoren för att de ville ha nya kläder men de hade inte råd med tyg. Oftast hade de med sig gamla kläder, som ett exempel och bland annat en troja. Farmoren klippte och fixade till kläderna som att de skulle se ut som nya kläder. Då kändes det bra för henne att jobba med texttil och tyg. Vi människor gör tyg av ull, get och bomull. Bomull är farligt för allergisker eftersom det kommer mycket damm när man väver den. I nor om sverige används också växet lin för att tillverka tyg.

Sedan fick vi veta att året 1970 rötade folk på två öar som var franska kolonier för att bli självständigt eller försätta vara under franska kolonien. En av öarna blev självständig efter valet. På denna ö blev folk fattigt och hade svårt att leva. Därför uppstod krig på ön. Man fick ingen mat, ingen sjukvård. Å andra sidan på den andra ön fick man pengar från frankrike och politiker. Folk fick allt bra, bra skola och mat, bra vägar. Därför har två tyska konstnärer skapat konsten i from av en film som visar folken på bägge öarna. Enligt filmen folken är nära varandra och nära vänner. 2011 fick den ön, franskkoloni delen, vara med i EU. Därför folk från den självständiga ön söker asyl på den andra ön.

I ljudsalen berättades om ljuden, vardagsljud som man råkar lyssna eller använder hörlurar. Det berättades om Marie, en konstnär, som är uppväxt i Rumanian. När hon var en liten flicka, i sin lägenhet, tittade hon ut på romerska lägret. I lägret gjorde romer eldar och mat, spelade musik och dansade. Hon gillade när hon såg dem och tykcte det var intresasnt. Hon tittade in i lägret. Därför har hon skapat ett konsverk just för att man ska få det fina känslan, och en bra bild av romerska samhället.

Sist men inte minst fick vi veta om en konstnär i Paris. I Paris brukar man hålla gatorna rena. Därför Tom Bartol Main, mörkhyad konstnär, klädde sig som gatsopare och satte sig på en tog med första klass biljett bland rika folk. Folk som satt bredvid han blev besvärrade och bytte plats. Ingen annan ville sitta bredvid honom fast hans gatsoparkläderna var helt nya. Även konduktören sa honom att bytta sin vagn och vara bland medelklassfolk utan att kolla hans biljett. Han vill visa att man kan göra annolunda genom att göra andra människor medvetna om sin historia genom sitt konstverk. Allt berättelse gick ut på att hur enkelt man föredömer. Han använde sig själv för att göra konst och göra skillnad.